Dygnsrytmen har kommit ikapp mig.
Det dysfunktionella har blivit normalt. Vaknade halv sju imorse. Kunde inte somna om. Tre timmar var all sömn jag behövde tydligen. Kroppen är full av energi, huvudet är proppat med tankar. Ännu en dag stundar i den relativa tillvaro vi kallar livet.
